Om oss
Visionären. Puristen. Nomaden.
Tre personer. Tre sätt att se världen.
Vi möttes som unga baristor.
Tillsammans formar vi dröm.
Tobias Palm
Visionären
Svensk mästare. Nordisk mästare.
Pastor.
Dröms Herde.
Titlarna bär han lätt. Rastlösheten är desto tyngre. Som kronjuveler han aldrig bad om.
Alltid på väg. Alltid i början.
Hans rörelse är hunger, inte brådska. En längtan efter mening i det som upprepas.
Men hur förmedlar man det till andra?
Med åren har visionen blivit till vardag. Rastlösheten till riktning. Oftast.
I varje kopp bor en ny möjlighet.
Tobias tror på det enkla. På att ritualer blir sanna först när de görs med omsorg.
För honom är kaffe inte dryck.
Det är ett språk.
Ett andetag före något nytt.
Carl Ahlman
Puristen
Konstnär. Dryckeshantverkare.
Ur stillhet växer hans tålamod.
Tills någon gör något med slarv.
För honom är kvalitet inte prydnad. Det är själva grunden – den dolda struktur som håller allt uppe.
Som kalksten och hav.
Carl jagar inte ny början. Han vakar över helheten. Hans blick rör sig långsamt, som om varje detalj bar på ett löfte.
Han skyddar linjen där skönhet möter sanning. Inget får lämna våra händer ofärdigt eller oäkta.
Hans närvaro är stilla men stadig. Blicken klar och isblå.
Som tid. Som andning.
I en värld som skyndar sig fram påminner Carl om något enkelt:
Omsorg är det enda som varar.
Max Andersson
Nomaden
Historieberättare. Byråkrat.
Livsnjutare. Observatör.
Bryggan mellan världar som sällan möts.
Men inte utan kamp.
Max bär sin nyfikenhet som andra bär tro. Han söker mening i rörelsen. I mötena. I det som annars går förlorat.
Född på Afrikas röda jord.
Formad av Ålands röda klippor.
Alltid på väg, men aldrig utan kamera. Han har levt mellan världar. Mellan struktur och frihet. Krav och längtan.
Mellan det man gör – och det man måste göra för att känna sig levande. Som en agent med dubbelliv.
För honom är ord och bilder samma språk. Ett sätt att förstå världen.
Och sig själv.
Han vet att det inte handlar om att hitta rätt plats. Utan rätt känsla. Därför kan han resa genom livet utan karta men på inre kompass.
I Dröm väver han samman trådarna. Ger rörelsen en riktning, hantverket en röst.
För honom handlar det inte om att fly.
Utan om att minnas varför man en gång började.